Don Burro

Låtsas som att ni inte ser den här serien...  

Jag vet att jag inte skulle rita mer innan jag var klar med läxorna... men jag är ju nästan klar. Det går så bra så jag tyckte att jag kunde unna mig att rita lite. Dessutom har den här strippen legat halvfärdig på mitt ritbord i flera dagar nu. och den retade mig! Den HÅNSKRATTADE åt mig. Jag kände det varje gång jag gick förbi den. Men nu är den klar i alla fall. Nu har den fått ro.

Och jag kan dessutom få berätta hur cool norrländska är... Måste vara den tuffaste dialekten i Sverige (eller tuffaste dialektERNA, det finns ju många varianter). Riktig norrländska låter så soft. Lite laid back, saktmodigt och lugnt... ingen stress. Jag vill vara en sån norrlänning... varför kan inte jag vara en gammal norrländsk bonde som bor i en stuga i skogen helt isolerad från omgivningen och som det tar tio minuter för att säga: "hej, hur mår du?"  Det är lite Hakuna Matata över såna ur- norrlänningar. Jag vill vara en ur-norrlänning. Jag tror faktiskt att jag skulle passa som det. Jag har inget överdrivet behov av socialt umgänge, jag kan sitta själv i dagar ibland utan att känna att jag måste träffa nån. Och prata behöver man ju inte göra. Prata är överskattat. Man kan prata när man har nåt att säga annnars håller man käften.
Jaja... jag kommer väl aldrig bli nån riktig norrlänning antar jag. Det finns ju inte direkt nåt kurs man kan gå. Så det är bäst att jag fortsätter med läxan min... Så ja int få IG, he vore ju int så kul direkt...