Den tunna linjen
En snabb teckning efter en gammal idé nedskriven i ett block. Modifierade den lite för att matcha nutiden, om ni förstår vad jag menar. Jag vet inte riktigt var man råkar kliva över den där linjen där man inte få skämta längre.. men jag tycker själv att den här var ganska rolig. Nog måste man få skämta om allvarliga saker också... vilken tråkig värld det vore annars =)
PS. jag har varken nåt emot så kallade "emos" eller Engla... jag tycker bara det var enkelt att göra humor av det. OCh att det blivit två "emo-skämt" efter varandra var en ren slump. Så... nu har jag garderat mig, hehe!
Tycker att det funkar. Skämtet som sådant är egentligen jättekul, just för att det sätter vårat påhittade lidande i förhållande till verkligt lidande.
Äh - nu försöker jag förklara humorn och det ska man inte. Men det funkar i alla fall. Jag fnissade till. :)
Fortsätt att serieblogga. Det är grymt kul att läsa!
Hahaha! Äh fy fan Burre, du måste ju gå längre än såhär. Kör så långt du kan! Humor som trampar folk på fötterna är den bästa!
Mackan: Kul att just du kommenterade. Jag ramlade nämligen över din egen sida av en slump tidigare idag, när jag satt på serieforum. =P
MrColon: Yeah, Kan väl försöka tillfredsställa även dig då och då ;)
Klart man kan skämta om det här, vore ju konstigt annars
Jag har en utgångspunkt: Inget är för heligt att skoja om.
Man måste bara göra bedömningen om det kommer vara värt all skit som eventuelt kan komma emot en för att man gör det.
Rock on säger jag och jag lyfter på hatten (som jag kanske köper imorn om den finns i svart)
