Don Burro

Här slänger jag in en nödserie som jag hade liggande. Bara för att ni inte ska bli utan =P

En snabb teckning efter en gammal idé nedskriven i ett block. Modifierade den lite för att matcha nutiden, om ni förstår vad jag menar. Jag vet inte riktigt var man råkar kliva över den där linjen där man inte få skämta längre.. men jag tycker själv att den här var ganska rolig. Nog måste man få skämta om allvarliga saker också... vilken tråkig värld det vore annars =)

PS. jag har varken nåt emot så kallade "emos" eller Engla... jag tycker bara det var enkelt att göra humor av det. OCh att det blivit två "emo-skämt" efter varandra var en ren slump. Så... nu har jag garderat mig, hehe!

Ungefär så här känns skolan nu: 

---

Ikväll var jag en hjälte! =D  Jag hjälpte en alldeles för full, äldre man (läs alkis) att komma hem... Jag var ute på en promenad och såg honom ligga och kräla omkring på magen på en tom parkeringsplats. Först slogs jag av tanken: "shit, vem fan är det där? Jag låtsas som att jag inte sett honom." Men sen stannade jag upp och tänkte till. Vafaaan liksom! Nånstans måste man ju börja om den här jävla världen ska bli bättre. Man kan inte gå runt och misstro allt och alla, nej fy.. så jag går ner och kollar hur det är med honom. Snubben är väl runt femtio och ser inte ut att ha duschat på två månader! Skitiga, dammiga kläder, skitigt hår och trasiga och smutsiga glasögon. Dessutom var det fullt med blod på marken och hela kinden eftersom han slagit i ansiktet när han ramlat. Så jag hjälper honom upp och frågar om vi ska ringa en ambulans. Men han vill bara komma hem så vi försöker ringa en taxi åt honom. Men en taxi kunde de naturligtvis inte skicka förrän efter fyrtio minuter. Så jag hjälper honom hem istället. Det visade sig att han bara bodde ungefär en kilometer bort, så det var inte så farligt långt att gå. 
När vi väl kommer fram till hans hyreshus så möter vi hans granne som också hjälper till att få hem honom. Vi hjälps åt att stödja honom uppför trapporna eftersom karln knappt kunde stå upprätt. Han visste inte ens var han var nånstan när jag hjälpte honom upp på parkeringen.

Usch ja... Det var hemskt att se.. Men han var jättesnäll och väldigt tacksam för att jag hjälpte honom hem. Hela vägen så gick han och förklarade hur snäll jag var och hur glad han var att jag hjälpte honom. Han kallade mig kompis och av vad jag förstod av det han sluddrade fram så hade han inte direkt hur många vänner som helst. 
Det känns bra att få hjälpa nån sådär. Jag har ju varken läst läxorna eller gjort nåt av det som jag lovade mig själv att jag skulle göra ikväll, men det här kändes ändå mycket mer värdefullt!

Yeah! Don Burro är tillbaka efter en längre tids frånvaro... bättre än nånsin... eller ja.. han är i varje fall tillbaka (Vare sig ni gillar det eller ej). Och den gången är det faktiskt lite speciellt. Nu firas det nämligen 50-stripps-jubileum. Coolt va? 50 strippar har jag ritat. Det är ganska många. Och fler ska det bli.  
 
Och nej... det är inte en basker på Calles/Stures huvud.. Tanken var att det skulle vara en jacka som han bär, kastad över sitt huvud. Men det blev lite misslyckat. Jag är lite ringrostig efter så lång tid borta från den här serien =P 

En ensides serie... också ett arbetsprov. Gjorde fler igår också, modellteckningar av mina föräldrar. Jag har varit lite dum och inte gjort proverna i tid. Men jag kan ju inte göra nåt i tid så det var väl väntat. Satt i alla fall och jobbade på den här till klockan tre i natt och fortsatte direkt när jag vaknade.. totalt ca. 6 timmars jobb, lite mer med manuset inräknat. Rätt nöjd. Det är faktiskt jobbigare att göra såna här längre avsnitt. Just för att idén måste hålla hela vägen. Och den här är inte bara rolig (om den är det) men den är lite tänkvärd också, tycker jag. Jag snodde idéen från min pappa, som hade ungefär den här tankegången när vi satt och pratade.
 
(Den här serien har alltid sett ut såhär och har aldrig ändrats.)

Ett träd. I akvarell. Fint va? Min allra första akvarellmålning någonsin. Nästan min första målning överhuvudtaget om man inte räknar med vattenfärger som man använde som liten...

Gjorde en snabbt färglagd version av Stanley också. Inte så illa det heller.

Paul Stanley- rockstjärnornas rockstjärna!

---

Ett försök till en karikatyr. Jag gjorde två versioner före den här men de blev så gräsligt fula så de vill jag inte visa.
Men den här tycker jag blev riktigt snygg. Jag tror att jag ska skicka den tillsammans med de andra arbetsproverna till seriehögskolan i Gävle.

Sen vill jag gärna passa på att tipsa om en helgrym video med Kiss... Från åttiotalet! Extremt glammig är den. Jag får nästan varna er för allt glitter och glamour ungefär en minut in i videon. Det är nästan så att man skulle behöva solglasögon. Men Paul Stanley är cool ändå. Är man cool så spelar det ingen roll om man har en gul/chockrosa dräkt med handskar, pudelfrisyr och mascara. Då kommer man undan med det!

Kiss - Who Wants To Be Lonely

Nu är ju inte Kiss världens mest "seriösa" band. De har inte så djupa meningar i deras texter överhuvudtaget... och man ska nog inte ta ett band som sminkar sig och klär sig i tajta stretchkläder med paljetter särskilt seriöst heller.  Nästan alla Kiss låtar görs lite med glimten i ögat. Kiss är underhållning, inte undervisning.   

/Don Burro

Här kommer, i väntan på nästa serie, en del småbilder som jag roade mig med i natt. De fyra karaktärer snett upp till höger är jag inte speciellt nöjd med. Men resten blev bra. Några är kopior på Johan Wanloos teckningar och en är en snabb bild av Jocke i Pondus. Han ser ut att ha fått ett nervöst sammanbrott så jag funderade på att rita dit en tvångströja men var rädd att det skulle förstöra den =P


Figuren "Per" blev också bra. Funderar på att få in honom i nån serie. Snubben med den svarta frisyren och killen med dreads är två karaktärer i den nya serien jag försöker få till. 

Här händer det inte mycket. Jag ursäktar för min extreeeeeeeeemt långa frånvaro. Jag har varit lat, samt haft fullt upp med en del annat smått och gott. En ny serie och en massa skolarbete bland annat. Snart kommer jag nog lägga upp fler strippar. Jag måste bara rita dem först. =P

Förresten så kan jag passa på att lägga upp några bilder som jag ritade förra helgen på krogen =P
Jag hade ställt in mig på en helkväll vid ritbordet när min gode kamrat Pontus drar med mig (mot min vilja) till Bittens i Härnösand. Jag var trött, utfattig och hade dessutom inte duschat på tre dagar. Så jag kände mig otroligt oemotståndlig.

Men det gick bra ändå. Och min glädje blev komplett när jag väl nere hittade både penna och papper i mina fickor. Eller iaf bläckpenna och post-it lappar... (mina fickor rymmer det mest. Det är ungefär som Skalmans skal) Så här kommer några fina bilder.. (orkade inte scanna in dem för övrigt, så jag tog dem i webcam.. sorry för kvaliten =P

   

De två första bilderna föreställer inte mig och pontus utan Tobbe, aka Totte (i serien). Den andra bilden har jag döpt till: "det kommer nog bli man av dig också en dag".